DN 1997-04-27
Sällan läser jag att någon blivit arg, rätt och slätt. Det korrekta känsloläget är i stället arg och besviken. När avtalsförhandlingar ger för litet, kommunen drar en väg över äppellunden eller när det regnar i juli, är de arga noga med att inskärpa att de också är besvikna. De hade liksom väntat sig annat och bättre av kapitalet, kommunen och vädret.
Man kan uppfatta det som att också vår vrede är ägnad att bekräfta en moralisk gemenskap; allt djävulskap framstår som ett svek mot förtroendet. Men det kan också finnas en mindre smickrande tolkning: Det är ofint att bara vara vred, det luktar av övermod. Alltså krymper den ilskne både sig själv och sin vrede genom att antyda att det egentligen är synd om honom.
Maciej Zaremba
© Maciej Zaremba. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck, annan kopiering eller publicering är förbjudet utan tillstånd.