DN 1998-06-19
Maciej Zaremba replikerade:
Pierre Schoris svar på min krönika “Sverige främjar etnisk rensning” i måndags är symptomatiskt för hur regeringen hanterar invändningar mot flyktingpolitiken. Många ord, myndiga brösttoner, sårad oskuld och misstänkliggöranden av kritikern samt, oavsett sakfrågan, välbekanta hänvisningar till flyktingarnas stora antal. Och under alltsammans – desinformation.
Jag skrev att Sverige med berått mod saboterar Daytonavtalet genom att avvisa “bosnienkroatiska” flyktingar till Kroatien. Dessa människor, som aldrig bott i Kroatien, tvingas nu av Tudjmans regering att ta de fördrivna serbernas hus och mark i Krajina och västra Slavonien. Enligt Daytonavtalet skall tvärtom denna egendom återlämnas till de fördrivna.
Alltså frågade jag vad som står i Sveriges avtal med Kroatien om de avvisade flyktingarnas öde. Pierre Schori svarar med att jag far med osanning – ty Sverige har ingen överenskommelse med Kroatien! Men det gör ju bara saken värre: Sverige skickar i väg dessa flyktingar utan några garantier för hur de kommer att behandlas. I sin andra tillvitelse räknar han med att läsaren glömt vad jag skrivit. Jag har inte påstått att regeringen betalar Tudjman för att ta emot dessa flyktingar. Jag skrev att man försökte göra det häromåret (1995), en uppgift Schori föredrar att inte dementera.
För övrigt upplyser inte Pierre Schori i vilka artiklar jag brustit i nyanser. Men jag gissar att det kan ha varit i ett ämne där han själv valt att iaktta en passande (och nyanserad) tystnad.
Det centrala argumentet – och av särskild vikt för regeringen – är emellertid att Kroatien “avskaffat den lag som gjorde det möjligt att temporärt placera återvändande kroater i fördrivna serbers egendom”, skriver Pierre Schori.
Driver han med oss? Ivan Civak, ordförande för Kroatiens Helsingforskommitté i Zagreb, en av de frivilligorganisationer Pierre Schori lutar sig mot, tror inte sina öron när han får höra att en svensk minister skrivit dessa rader. Den lag som enligt Pierre Schori är avskaffad är varken avskaffad eller ens på väg att upphävas. Den har visserligen granskats av den kroatiska författningsdomstolen, men godkänts utan ingrepp i vitala delar. Och den tillämpas.
Den 10 juni fick en “bosnienkroatisk” flykting i Sverige, som övervägde att flytta till Kroatien, ett svar från ministeriet för återvandring och bosättning i Zagreb. Ni kommer att tas emot “i de områden med speciellt statligt stöd enligt försörjningsprogrammen för användande av egendom, som är tillfälligt under republiken Kroatiens förvaltning och som måste överlämnas till den rättmätige ägaren . . .”, skrev departementstjänstemannen Vladimira Matusin.
Kroatiens övriga myndigheter sörjer för att detta överlämnande skall bli så svårt som möjligt. De kräver till exempel fullständig dokumentation, inklusive lagfart på huset, från serber som under kriget flytt hals över huvud.
Flyktingpolitiken är troligen det enda område där underlaget för tunga beslut kan bestå av falsarier. Hur sådant går till och vem som hittar på borde vara konstitutionsutskottets uppgift att utreda. Men en sak måste i alla fall Pierre Schori tillstå. När den enligt honom själv viktigaste förutsättningen för avvisningsbeslutet visat sig vara falsk, återstår inget annat än att riva upp det beslutet.
Maciej Zaremba
© Maciej Zaremba. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck, annan kopiering eller publicering är förbjudet utan tillstånd.