DN 2021-03-25

I stället för att försvara sitt anseende väljer både Irene Svenonius och Kry att tala om annat. Av detta kan var och en dra sina slutsatser.  Svenonius tid vid makten ställer frågan om läkarens funktion i samhället på sin spets. 

Man siktar på ansvaret och träffar i svamp.

Jag trodde att finansborgarrådet Irene Svenonius (DN 22/3) och direktörerna för Kry AB (DN 21/3) skulle gå i svaromål. Om inte annat så för att försvara sitt anseende.

Det framgick av min artikel att nätläkarbolagens expansion byggde på att de genom åren fick över en miljard skattekronor för läkarbesök som inte ägt rum. I vart fall inte där de enligt fakturan påstods ha ägt rum. Där framgick vidare att Irene Svenonius, som tillskyndat Krys etablering i Stockholm, inte ingrep när Kry lurade patienter att lista sig hos företaget.

”Att lura” är ett starkt ord. Jag använde också ”svindel”. Men Krys direktörer invänder inte mot ordvalet. Inte heller försöker de motsäga min diagnos att för deras företag är pengarna målet och patienten medlet. De vill bara helst tala om annat. Nämligen hur nöjda patienter de har.

Samma sak med Irene Svenonius. Hon har inget att svara på min fråga varför hon lät svindeln pågå. Också hon vill helst tala om annat. Nämligen fördelar med nätläkare.

Av detta kan var och en dra sina slutsatser.

I övrigt tycks Irene Svenonius ha misstolkat min artikel. Hon vill ha det till att jag misstror företag som Kry eftersom jag är skeptiskt till det digitala och ännu mer till det vinstgivande inom vården. Det är inte vad jag skrivit.

(Men på sätt och vis jag förstår henne. Hon är politiker och van att måla bilder av motståndare som folk känner igen. Och vanan kan, som vi vet, blir vår andra natur. Tills man inte längre förstår vad man läser.)

Jag finner det utmärkt att en mamma numer kan ringa mitt i natten, få läkarråd och slipper dra med barnet till akuten. Liksom att en skör tonåring kan komma fram hos psykolog. Det är inte det som är problemet. Det är att Svenonius överlämnat dessa tjänster på bolag som vill ha maximalt med sådana samtal.

Där går den skarpa gränsen mellan läkare och handlare i nöd. Mellan läkaren som blir glad när hans patienter inte ringer – och chefen för nätdoktorn som blir förfärad och skäller ut marknadsavdelningen. Med andra ord: mellan seriös och kommersiell sjukvård.

Jag förstår att Svenonius inte vill diskutera denna skillnad. Inte med ett ord berör hon mina argument för varför vårdyrkena inte lämpar sig för kommersialisering.

Det kan ju hända att jag inte gjorde mig förstådd. Vi kanske inte delar språk? ”Kommersiellt” tycks faktiskt för Svenonius vare ett rent sakligt ord, utan laddning och bismak. Samma sak som ”privat” i motsats till ”statlig”.

Vad ska jag då använda för ord för att få henne att förstå varför hennes sköna dröm är en mardröm för andra?

Kanske en bild i stället.

En vanlig dag på jobbet hos nätläkarbolaget. Tolv minuter per patient, inklusive dokumentation. Tar det längre tid får doktorn räkna med färre arbetspass à 800 kronor timmen. Patienterna står i kö eftersom det är helt gratis att tala med läkare. Regionen betalar. De flesta vill bara ha sina recept förlängda. Det hade de kunnat göra via 1177, säger min källa, men de vet inte om det eller orkar inte vänta till morgonen. Nu blir det i stället en faktura på 500 kronor till regionen för varje receptsamtal. I fjol förlängde detta bolag över hundratusen recept på det sättet.

Förstår jag det rätt, frågar jag, att bolaget lyckas ta betalt för något som 1177 tillhandahåller gratis? ”Javisst, det är hela affärsidén. Annat än att hantera recept hinner man knappast med på tolv minuter.”

Förra året fakturerade nätläkarbolagen nära en miljard för 2,1 miljoner besök. Hälften av dessa gällde hantering av recept.

Är Irene Svenonius i god tro när hon hävdar att vi tack vare digitaliseringen redan ”står på tröskeln till en ny och bättre vård”? Kanske. Om hon med ”ny och bättre” inte menar något medicinskt.

Irene Svenonius gör ingen hemlighet av sitt projekt. Det digitala ska bli den hävstång som bryter upp motståndet mot kommersiell sjukvård, på samma sätt som parabolantenner en gång i tiden (gud ske lov) knäckte tv-monopolet. När vi upptäckt att vi på torget snabbt kan få den vård vi vill, kommer vi kräva att själva få använda våra skattepengar. Till en privat sjukförsäkring, till exempel.

Hon citerar sin förebild Jan Stenbeck: ”Politik slår ekonomi. Men teknik slår politik.”

Så kan bara den tänka som vet mycket lite om vad läkarna gör på jobbet. I det här fallet deras arbetsgivare.

En läsare undrar när han får besiktiga kärran digitalt. För om Svenonius menar att det går med sjuka måste det förstås också gå med bilar. (Tack, Per-Anders Staav för den ingången.)

Se där, också en bil måste perkuteras för att få fram diagnosen. Visst, teknik slår politik. Men naturen slår tekniken. Därför förblir Svenonius nya medicin en hägring i öknen. Om vi inte låter den bli till en mardröm.

Naturen sätter en gräns för vad vi kan finna med bara två sinnen. Därför kan så få diagnoser ställas på distans. Inte pneumoni, halsfluss, tonsillit, inte ens urinvägsinfektion. För att inte tala om sjukdomar i skelett och leder – för då måste det sträckas och klämmas. En god nätdoktor går dessutom ständigt rädd för att ha missat ett akut tillstånd. Här skrev hon ut en salva mot klåda, ty något mera klagade inte Karlsson på. Men om de varit i samma rum hade hon inte kunnat låta bli märka hans gulnade ögonvitor, tecken på leversvikt.

Detta får också bli mitt svar till Kry-direktörerna Johannes Schildt och Erik Hjelmstedt, som finner det nedlåtande av mig att skriva ”nätläkare” om deras doktorer: ”De är läkare, punkt.”

Visst, de har ett stetoskop hängande om halsen. Men vad ska de med det till? Det behövs ett ord för medicinare som bara kan använda en del av sitt kunnande. Läkare med förhinder?

Kry AB menar att beviset på deras välgärning är nöjda patienter. Klart att de är nöjda. Det skulle alla bli av ett snabbt besked att åkomman inte är allvarlig. Det är ju vad de flesta nätpatienter får höra, med all rätt. De med mera krävande besvär söker sig inte till nätdoktorn eller hänvisas vidare.

Missförstå mig inte. Jag tvivlar inte på att nätläkarna fyller ett visst behov (som Svenonius förvaltning borde ha fyllt). Men hur stort det är får vi först veta när de hindrats från att manipulera faktureringar och börjat betalas efter färdighet: som läkare med förhinder. Gränsen för den medicinska nytta de kan göra har de uppenbarligen passerat. Därav de pockande reklamkampanjerna.

En läsare skriver att han varit positiv till nätläkare tills Kry erbjöd tid hos psykolog för den som känner sig osäker när hen ska hålla tal på bröllop. En annan säger att han mår sämre sedan han blivit tvångsansluten till Kry. (Han följde med på köpet när Kry tog över hans vårdcentral vid Hornstull.) För nu bombarderas han varje vecka med förslag på vad han skulle kunna lida av. Svullnar ansiktet? Hur går kissandet? Torr i munnen kanske? Svettningar? Det kan vara tokofobi. Vi har psykologer som kan hjälpa.

Mannen blir lättad av att i vart fall slippa tokofobin, som han inte visste fanns. Han har aldrig varit rädd för att bli gravid.

Irene Svenonius tre år vid makten har ställt en fråga på sin spets.

Läkaren får inte låta sig påverkas av otillbörligt förvärvsbegär och inte utföra annan undersökning och behandling än vad som är medicinskt motiverat. Ersättningen ska anpassas efter prestationens art och omfattning. Och vidare: Läkaren ska avhålla sig från påträngande marknadsföring, står i de etiska reglerna.

Detta har varit ryggraden i läkarens hållning ett par hundra år. Jag vill mena att det har tjänat oss väl.

Irene Svenonius har med hjälp av skattepengar gynnat bolag som tubbar läkare till att svika dessa regler.

Då är det tid att säga öppet vad man vill. Det finns inget värre än smygande reformer som inte kan göras ogjorda. Om Svenonius parti anser att dessa regler står i vägen för framsteget, kräv då att de avskaffas – och ta debatten. Gör det på valplakaten, så att nationen fattar att vi väljer väg. Men om moderaterna inte tycker så, då är det dags att antyda för Irene Svenonius att hon valt fel parti.

Maciej Zaremba

© Maciej Zaremba. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck, annan kopiering eller publicering är förbjudet utan tillstånd.