DN 2002-04-03

OM JAG FÖRSTÅR Ira Mallik rätt menar hon att Dagens Nyheter bör avstå från att publicera artiklar som innehåller avståndstaganden från delar av islam. Sådana omdömen, varnar hon, riskerar att ytterligare skärpa konflikten mellan hinduiska och islamiska fanatiker i Indien. 

Det är en aning långsökt att tro att DN:s essä publiceras för att uppmuntra hinduiska extremister i Ayodhya till nya nidingsdåd. Det kan inte Ira Mallik mena heller. Så vad vill hon säga? Inte, hoppas jag, att västerlänningar, till följd av sin koloniala historia, bör avhålla sig från att kritiskt reflektera över icke-västerländska traditioner. Men när Lévi-Strauss beklagar att islamiska härskare utplånat spår av tidigare kulturer i nuvarande Indien och Pakistan genmäler hon med spanjorernas härjningar i Sydamerika. Visst, det har också hänt. Men på vad sätt skall spanska 1500-talsbrutaliteter hindra Claude Lévi-Strauss från att reflektera över muslimers ikonoklasm? 

Ira Mallik menar förstås väl, men det tycks mig som om hon faller i den postkoloniala fällan. Hon läser inte Claude Lévi-Strauss som den individ han är. Hon tycks utgå ifrån att det är en civilisation eller kanske ett intresse som talar. Jag kan förstå att en sådan läsart bäddar för missförstånd. 

Ira Mallik är emellertid inte den enda som förargats över religionskritiken i de utdrag ur “Tristes tropiques” som DN publicerat. Reaktionerna väcker en intressant fråga. Kanske kan man i vår postmoderna tid inte längre publicera klassiska texter i förvissning om att de kommer att läsas mot bakgrund av författarens grundhållning? 

Få forskare har gjort mer än Lévi-Strauss för att återupprätta kulturer som kolonialismen slagit sönder, få har före honom i lika skarpa ordalag ifrågasatt den västerländska etnocentrismen. I den mån han värderar kulturuttryck anser han nog att de så kallade naturfolken ofta uppvisar högre grad av civilisation än våra rationella samhällen. Jag tycker att denna attityd lyser igenom i de fragment DN publicerat. I den artikel som hon uppfattar som islamofob pläderar han för övrigt för att Frankrike skulle släppa in 25 miljoner muslimska medborgare, i akt och mening att avhjälpa den gamla världens “andliga utarmning”. 

Nej, jag kan inte riktigt känna igen Lévi-Strauss texter i Ira Malliks referat. Jag kan bara rekommendera att läsa “Tristes tropiques” i sin helhet. (Den svenska utgåvan “Spillror av paradiset” är starkt beskuren.) Genom att vända på de invanda perspektiven – tolka in tillbakagång där vi sett framåtskridande – berättar den något tankeväckande om dagens konflikter. Inte om de mellan hinduer och muslimer, som Ira Mallik läser den, utan snarare om den mellan monoteismen ocH kvinnligheten. 

För Lévi-Strauss är religioner mänskliga uppfinningar, försök att “befria sig från de dödas hemsökelse, från ett ondskefullt hinsides och från magins fasor” och han betraktar dem med samma kritiska blick som man granskar vetenskapen eller konsten. Hur väl tjänar de sitt syfte? Hur mycket onödigt lidande åstadkommer de på vägen? 

Levi-Strauss finner att de äldsta bland religionerna, hinduismen och buddismen, varit de minst maskulina i sin livssyn och sina estetiska uttryck. De yngre däremot, kristendomen och framför allt islam, har gått mycket långt i sitt undertryckande av kvinnligheten, vilket – så läser jag honom – förklarar en del av den islamiska världens svårigheter att finna sig till rätta med sig själv. Det är i detta sammanhang som jag förstår hans skildring av vissa muslimska bords- och renlighetsseder. Inte som ett lättköpt försök att väcka avståndstagande, utan som en illustration till den homosocialitet som blir följden av kvinnors utestängning. 

Naturligtvis måste ett resonemang som inbegriper tre världsreligioner arbeta med generaliseringar. Men så länge de tjänar förståelsen och inte andra syften är de befogade. Att “det inte finns något i islamisk historia som kan mäta sig med de kristna fanatikernas och korstågsfararnas terror i det tolfte århundradet” (som det stod på denna sida 4/1) är en generalisering som kan tänkas förtörna en och annan. Att det ortodoxa islams kvinnosyn kommit i konflikt med människovärdet är en annan generalisering som jag inte vill tro att Ira Mallik finner otillbörlig. Men om hon menar att den automatisk blir “kolonial” när den uttalas av en europé, kan jag bara beklaga att vi måste förbli oense på den punkten. 

Maciej Zaremba

Essäredaktör 

Journalisten Ira Malik har invänt mot att DN publicerat ett kapitel ur Claude Levi Strauss ”Tristes Tropiques” (på svenska ”Splillror av paradiset”), som inte tidigare förelegat på svenska. Nästföljande text är replik på inlägget, som av upphovsrättsliga skäl inte kan publiceras här. För at ta del av denna text, sök i DN-arkivet eller i Mediearkivet, www.retriever.se

© Maciej Zaremba. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck, annan kopiering eller publicering är förbjudet utan tillstånd.