DN 2006-08-08

Det är vård som saknas – inte staket. 

Jag har för ovana att pröva min omgivning med aprilskämt. De säkraste har visat sig vara utspelen från Folkhälsoinstitutet. Påstår jag att de kräver hjälmtvång för åldriga fotgängare väcker det harm, men få tvivlar på att det är sant. När det gäller att värna vår hälsa anses institutet istånd till det mesta. Ett tiotal bekanta köpte aprilnyheten att våra FN-soldater måste tas hem från Balkan eftersom elaka serber blåste tobaksrök på dem.

Det heter att ett gott skratt förlänger livet. I den meningen har säkert Folkhälsoinstitutet bidragit till folkhälsan. Men nu fastnar skrattet i halsen.

Häromveckan kastade sig en ung man ned från Stadshustornet. Det dröjde bara någon dag innan FHI presenterade sin egen analys av problemet. (Som är ofantligt. Över 1300 svenskar tar sitt liv varje år, mångdubbelt fler än de som dör i trafiken.)

Institutet fann att det var gravitationen som tog mannens liv. Slutsats: Problemet består av höga byggnader, samt räls som man kan kliva ut på. Botemedlet: Om man gör dem oåtkomliga kommer självmorden att minska.

Ja, det sade docenten Sven Bremberg på fullt allvar, i SvD den 29.7. I december skall han ha utrett färdigt hur många miljoner som behövs för att hägna in självmordsfähiga broar och tågspår.

Jag förväntade mig en våg av skratt över ledarsidorna. Men inte heller där tar man tydligen hälsoingenjörerna på allvar. Då skall jag göra det. Ty om detta är institutets eget självmordsförsök, kan det vara på tiden med litet hjälp på traven.

Jag vet inte vad det kostar att mura igen fönstren på höga hus, slå stålnät runt torn och broar och hägna in all räls. Men jag vet att om man så förvandlade hela landet till en igelkott av taggtråd – och om de förtvivlade inför denna åsyn genast återfick livslusten och inte gick och dränkte sig istället – skulle självmorden minska med 11,6 procent. Så stor är andelen självspillingar som hoppar från en höjd eller framför tåget.

Jag ber om ursäkt för denna makabra räkneexercis. Men tydligen känner man inte till på FHI att tre av fyra översiggivna tar till repet, tabletterna eller bössan. Eller att orsaken till deras förtvivlan inte är “farliga miljöer”, utan ensamhet, förlust av mening, existentiella nederlag samt allas vår oförmåga att hantera desperation hos nästan.

Mannen som hoppade från Stadshuset sökte sig till psykiatrin dessförinnan. Där hade man inte tid med honom. Varannan svensk självspilling, berättar statistiken, har sökt hjälp men inte fått den i tid. Varför? Statens Folkhälsoinstitut är en del av svaret.

Maciej Zaremba

© Maciej Zaremba. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck, annan kopiering eller publicering är förbjudet utan tillstånd.