DN 2000-08-07
“Om djävulen uppenbarade sig bland människorna skulle han inte bära horn. Han skulle klä ut sig till en söt flicka och kalla sig Ricki Lake.” Så säger min bekant, en man som vet mycket om människosjälen.
Jag skall inte förneka att jag till en början lät mig fängslas av Ricki Lake show, där det kunde hända att en kvinna inför publik upplystes om sin mans mångåriga otrohet. Av honom själv, och till studiopublikens vrål. Men jag tog för givet att det jag såg var fiktion, ungefär som amerikansk fribrottning. Tanken att ens amerikaner skulle skulle vilja vädra sina intimaste olyckor inför en flabbande publik föreföll för bisarr.
Men så tycks det alltså vara. De inblandade är sig själva och behöver inte ens lockas med pengar. Mätt i graden av mänsklig förnedring överträffar dessa shower det mesta av pornografin. Den sexuella akten är ju inte skamlig i sig, det blir den först när den bjuds ut på en marknad. Men den gemenhet som Ricki Lakes gäster består varandra är förnedrande också utan vittnen.
Det har sagts att Lakes offer vet vad de ger sig in på. Att bli föraktad och hånad är också det en sorts uppmärksamhet, i brist på annan bekräftelse på att man alls finns till. Det kan hända att många säger sig att i tv är ingenting på riktigt, att de i själva verket spelar med i “Våra värsta år”. När allt kommer omkring går amerikansk tv-komedi ut på att folk trakasserar varandra.
Det djupt perversa med förnedringsshower, det som skiljer dem från forntida nöjen där slavar hetsades mot slavar, är skillnaden i offrens motiv.
Gladiatorer lemlästade varandra under hot eller för en bit bröd. Grymt kontrakt, men på sätt och visst rent. Men jag misstänker att Ricki Lakes gäster inte förstår vad de medverkar i. De är fattiga, obildade, oftast svarta och många ger intryck av att söka en sorts moralisk uppmuntran. Som om de i utbyte för att blotta sitt elände förväntade sig äkta uppmärksamhet, förståelse och kanske rättvisa. Tycker ni att jag är föraktlig bara för att jag säljer min kropp? Är jag inte trots allt ganska cool, som törs säga till frun att hon är fet som en gris?
Det är som om de redan levde i det postmoderna samhälle som utropats av somliga filosofer, och där svaren på dessa frågor var osäkra, eftersom varje moral anses i princip lika god som en annan, det vill säga uppfunnen för stundens, klassens eller rasens behov. Den enda instans att döma om rätt och fel blir därför massan, folkdomstolen.
Och till synes levererar den (spontana eller manipulerade) publiken ungefär de moraliska domar gästerna förväntar sig. Otrohet buas ut, motsatsen premieras, strävsamma familjefäder får applåd. En man skall betala underhåll. Man skall inte röka eller svära, men också våga komma ut från garderoben. En kvinna som klamrar sig fast vid en knöl är en mes, den som stolt går sin väg hyllas av publiken. Jerry Spinger, som leder ett liknande program, hävdar rentav att de öden han hänger ut äger en biblisk laddning.
Det är bara det att publiken och programledaren inte kommit dit för att begrunda sensmoralen eller skipa rättvisa. De tragiska existenser som sprattlar på scenen rör dem inte i ryggen, eftersom de har valts ut och regisseras till att framstå så groteskt miserabla att ingen identifikation är möjlig. Återstår nöjet att förakta de enfaldiga som förnedrar varandra i hopp om att därigenom själva återvinna en smula självaktning. Det är där det djävulska äger rum: inte i själva förnedringen utan i det moraliska försåtet.
Att en gång få se hur sådant går till är onekligen lärorikt. Men i de doser som tv-publiken matas med vidrigheterna (två timmar Ricki Lake om dagen, de övriga oräknade) blir det till propaganda. “Se hur enkelt det är att få människan att uppge sin värdighet och prisge sina närmaste.”
Sovjetunionen behövde några miljoner poliser och återkommande skådeprocesser för att trumma in den moralläxan i befolkningens ryggmärg. Massmedier i demokratiska länder gör det för nöjes skull.
Maciej Zaremba
© Maciej Zaremba. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck, annan kopiering eller publicering är förbjudet utan tillstånd.