DN 1994-04-22
EFTER EN månads intensiv pressdebatt samlades i tisdags pressens opinionsnämnd i plenum för att eventuellt ompröva sin tidigare fällning av min artikel om Daniel Sigströms död. (Nämnden har klandrat namngivningen av de kritiserade socialtjänstemännen, eftersom man förmodade att det var någon annan, troligen Gottsundas politiker, som bär ansvar för besluten.) Väl samlad fann nämnden till sin lättnad att den inte hade någonting att ompröva: DN har inte inkommit med några nya omständigheter.
Fyra av ledamöterna har visserligen uppsnappat så pass med omständigheter (det vill säga publicistiska och juridiska invändningar mot nämndens beslut) att de skrev var sin polemisk artikel om saken (DN 22/3, 25/3, 29/3, och AB 19/4), men väl samlade förstod de inte varför de samlats. Det fanns ju inga nya omständigheter. Och inte kan väl en opinionsnämnd ta intryck av opinionen som inte inkommit i laga ordning.
Jag böjer mitt huvud i stum beundran inför detta salomoniska avgörande.
Och därmed kvarstår PON:s principiella motivering: socialtjänstemän med personlig makt över människors sårbaraste relationer skall inte ställas till svars för hur de hanterar sin maktutövning, ty de har en “underordnad tjänsteställning”. Pressen skall i stället klandra politiker, även om det står klart att de saknar verklig insyn i den verksamhet de legitimerar. Logisk slutsats: inom socialsektorn finns inga reellt ansvariga. Och ett prejudikat: inte heller av poliser, asylhandläggare, kronofogdar och skattefogdar kan vi avkräva något ansvar. Var ansvaret än ligger ligger det inte där makten utövas.
Jag kan inte annat än känna mig hedrad av klandret från en nämnd med så grumliga och vådliga idéer om maktens karaktär och pressens ansvar.
Maciej Zaremba
© Maciej Zaremba. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck, annan kopiering eller publicering är förbjudet utan tillstånd.