DN 2000-05-13 

Jag trodde att det mesta som kunde sägas om Jesus blivit sagt. Men jag räknade inte med barnombudsmannen. 

Louise Sylwander heter hon och i onsdags lät hon meddela, låt vara i förtäckta ordalag, att Jesu lidande började mycket tidigare än man hittills trott. Redan i vaggan blev han utsatt för olaga diskriminering av sina vårdnadshavare, som därmed bröt mot artikel 2 barnkonventionen, just den som Sylwander är satt att bevaka. Jesus vårdare lät nämligen omskära gossebarnet, som tecken på att han var jude. “Rituell omskärelse som traditionell sedvänja innebär diskriminering av barn med vissa religioner eller med viss etnisk eller kulturell bakgrund” och bör därför förbjudas i Sverige, meddelar Sylwander i “Promemorian Ds 2000:5. Omskärelse av pojkar”. 

Diskriminering betyder negativ särbehandling. Ombudsmannen menar uppenbart att Bibelns Maria och Josef, liksom Albert Einsteins föräldrar, behandlade sina gossebarn sämre än de skulle ha behandlat andras. Eller att de i varje fall brast i vederbörlig omsorg. Inte för att de låtit omskära pojkarna, utan för att de gjorde det av religiösa skäl. Medicinskt motiverat omskärelse av pojkar har Sylwander i princip ingenting emot, bara det görs av fackmän. Så vad menar hon egentligen? 

Den enda logiska tolkningen är att föräldrar som på det sättet gör sina söner delaktiga i judisk respektive muslimsk gemenskap inte handlar för barnets bästa. Med berått mod skadar de sina egna barn, vilket de alltså bör förbjudas att göra. På vad sätt skadar de barnen? Det framgår inte av skrivelsen. Men man förstår att de inte är bra föräldrar. Så vad är de för slags undermåliga människor? Jag föredrar att inte deducera längre än så, bara upplysa barnombudsmannen att hennes tanke inte är helt färsk. Vill hon veta mer om den ideologi hon tangerar kan säkert ombudsmannen mot etnisk diskriminering bidra med sakkunskap. 

Hur kan det komma sig att en bevakare av FN-konventioner så aningslöst trillar ned i en av de mest välbeskrivna fördomar? Att BO gör sig till ett fall för DO? 

Förmodligen, vill jag mena, för att bevakningen av människans rättigheter inte mår bra av specialisering. Sverige har numera sju olika ombudsmän, som bevakar vår jämställdhet, vår koltålder, vår köpenskap, våra handikapp och sexuella böjelser, isolerat och var för sig. Jo-ko-jämo-do-bo-ho-homo. Man har trott sig uppnå skarpare fokus med dessa särombud, men som synes kan det lika gärna bli trubbighet och trångsyn. 

Den lille gossens lätt trimmade snopp har i BO:s moderliga synfält fått sådana proportioner att den skymde både religionsfriheten och familjerätten. Jag tror knappast att det hade inträffat om ett ensamt JO-ämbete fått hantera det remissvaret. Då hade han eller hon tvingats väga de delvis motsägande rättsprinciperna och intresserna mot varandra och funnit – vilket är fallet i alla civiliserade länder – att rituell omskärelse av gossar bara kan förbjudas med risk att framstå som antisemit. Det är en insikt som är värd en utredning. Ju fler ombudsmän desto svagare ämbete, trängre perspektiv och större risk för fadäser som ovan. 

Men för skojs skull kunde man spekula vad en FO (feminina ombudsmannen), om hon funnits, kunde ha yttrat i detta spörsmål. En snabbenkät på redaktionen ger vid handen att den kvinnliga personalen på alla nivåer – under klädsam rodnad, skall tilläggas – ger ett klartecken för manlig omskärelse. Några av egoistiskt-hygieniska skäl, men de flesta av en annan anledning. 

Maciej Zaremba

© Maciej Zaremba. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck, annan kopiering eller publicering är förbjudet utan tillstånd.