DN 2022-02-25

Det här kriget kommer inte att avgöras av stridsvagnar. Eller ens i Ukraina. Det kommer att avgöras av dig och mig, av vanliga svenskar, tyskar och fransmän. I våra själar, magar och nerver, i köken och i vardagsrummen. Det vet Vladimir Putin. Och det är därför som han tror sig kunna vinna.

Häromdagen skulle jag hämta ut ett läkemedel som den sjuke inte kan vara utan längre än ett par dagar. Det gick inte. Nej, det var ingen mening att jag försökte på ett annat apotek. ”Hela systemet är utslaget”, sade farmaceuten. Hon visste inte mera. ”Kunde det vara Putin?”

Problemet blev åtgärdat under dagen. Men vad skulle hända om det tog två veckor, varpå betalkorten slutade att fungera?

Vladimir Putin vet förstås att om demokratierna använde alla de sanktionsmedel som de hotat med, kunde det sluta med en katastrof för hans regim. Men han utgår från att det aldrig kommer att hända. Han tror sig veta att demokratiska politiker inte vågar kräva uppoffringar av sina väljare, i vart fall inte för en sak som inte angår dem här och nu, som Ukrainas frihet eller framtidens världsordning.

Putin blev säkert uppmuntrad av att se hur många fransmän och tyskar som gick ut på gatorna för att protestera mot covid-restriktioner 

Det är därför han alltid låter så föraktfull när han talar om väst. I hans ögon är vi bortskämda folk som vet priset på allt men värdet av ingenting: hjälplöst beroende av tempererade lokaler, fulla butikshyllor och i övrigt korrumperade av en narcissistisk idé om frihet. Han blev säkert uppmuntrad av att se hur många fransmän och tyskar som gick ut på gatorna för att protestera mot covid-restriktioner. Hur många kan han få ut på torgen när det blivit elransonering och hans hackare lamslagit sjukhusens datasystem? Hur många européer inser vad som står på spel i Ukraina?

Ingen som vet. Det är väl därför som USA:s och EU:s ledare inte tordes att ta till sanktioner hårda nog för att avskräcka Putin från attacken. Nu är det för sent att stoppa kriget. Men det är inte för sent för att stoppa Putin. Fortfarande vet vi inte om Europas folk är beredda att bjuda motstånd genom att uthärda allt från ransonering till cyberattacker. Ingen av våra ledare har haft mod att ställa oss den frågan. Och ännu mindre – vågat besvara den själv.

Nu har det blivit för sent också för den sortens politiker som går genom livet med ett fuktat finger i luften. För att rädda freden i Europa krävs det ledare som vågar sätta sin framtid i pant, som Winston Churchill den gången. Någon som förmår att appellera till både hjärna och hjärta, till stoltheten och modet, göra klart för oss vad som står på spel och varför priset är nödvändigt att betala.

Än så länge tror Vladimir Putin att du och jag är en tillgång i hans uträkning. Återstår att hoppas att det bor en Churchill också i en Johnson, Macron och Andersson. 

Maciej Zaremba

© Maciej Zaremba. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck, annan kopiering eller publicering är förbjudet utan tillstånd.