DN  2004-06-21

Knappast någon konflikt ägnas mer sändningstid än den i Mellanöstern.
Då borde väl medborgaren veta vad den gäller?

Tillfrågade om vilka som ockuperar Gaza och Västbanken svarade 26procent av tyska och 43 av amerikanska studenter att det var palestinierna som var ockupanter. Varannan svävade på målet vidfrågan om vilka de omtalade “bosättarna” var. Några gissade på pakistanier eller talibaner, andra på afghaner, irakier, makedonier eller sydafrikanska farmare. En stor grupp hävdade bestämt att bosättarna var palestinier. Endast 11 procent av brittiska, 26 av tyska och 29 av amerikanska studenter kunde ge ett korrekt svar på båda frågorna.

Det betyder att trots den massiva bevakningen visste 90 procent av studenterna mindre än ingenting om Mellanöstern. (Eftersom felaktiga begrepp är i regel sämre än inga begrepp alls.)

Detta berättade Isabel Hilton från The New Yorker under årets Engelsbergseminarium på tema Media and Media Power. Och hon levererade en delförklaring till sakernas tillstånd (hämtad från samma enkät från Glasgow Media Group): Av varje sex timmars speakertext från Gaza och Västbanken ägnades mindre än två minuter åt konfliktens historia.

 Enligt Isabel Hilton är det den västerländska ungdomens enastående köpkraft som orsakat densammas ignorans. Jakten på annonsörerna, som är ute efter dem som ännu inte träffat sitt livsval i tandkrämsfrågan, har fått samtliga brittiska tidningar (med undantagför Financial Times) att rensa sina bilagor från långa utrikesanalyser till förmån för mode, nöje och matrecept. När berättelserna försvinner förlorar förstås dagsnyheter sin mening och förvandlas till brus – för somliga. 

Här har vi onekligen ett demokratiskt problem, men hur allvarligt är det? Ungdom är trots allt ett övergående tillstånd. Över konflikten i Mellanöstern har trots allt Tysklands studenter ett försumbart inflytande, den lär knappast bli värre av att de inte förstår den. Så kunde man tänka när man hört Anna Politkovskaja, Rysslands kanske främsta och modigaste journalist. 

Den 25 marsmassakrerade en rysk arméhelikopter tre ungdomar i republiken Ingusjien. Skrämda till självcensur av president Putin vågade ingen rysk tv-kanal och ingen tidning (utom Politkovskajas Novaja Gazeta) rapportera om den händelsen. Knappast någon västeuropeisk tidning har gjort det heller. “Så länge som Putin tas emot i Väst och slickas från hjässan till fotabjälle kan hans folk göra vad de vill med ryska journalister” sade Politkovskaja. 

Maciej Zaremba

© Maciej Zaremba. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck, annan kopiering eller publicering är förbjudet utan tillstånd.