DN 1997-03-11

Någonting hade gått snett. Jag fick ingen kontakt. Kvinnan i Gdańsk som skulle ha tagit emot väskan med förbjuden litteratur och tryckfärg låtsades inte förstå vad jag talade om. Att rabbla namn på bekanta Solidaritetsaktivister ökade bara hennes kyla. Så till slut, i ren desperation, fiskade jag upp ett dubbelvikt stycke gult papper med engelsk text och Thomas von Vegesacks namnteckning, som jag nästan glömt att jag hade på mig. Kvinnan log, skakade på huvudet och bad mig stiga in. 

Medlemskortet i PEN-klubben visade sig duga som ett lösenord. Bortom Berlinmuren och i många andra diktaturer visste oppositionella att den som bar det var en mycket pålitlig allierad. (Det gällde de västliga och den polska PEN som realsocialismen aldrig lyckats korrumpera.) Ingen annan organisation åtnjöt ett så grundmurat förtroende långt utanför rena författarkretsar. Jag börjar nu misstänka att en del svenska PEN-medlemmar aldrig förstått vilken märkvärdig församling som de utgör i omvärldens ögon. 

Det säger sig självt att dylikt anseende tar det decennier att bygga upp. Rasera det kan man göra med ett par uttalanden. Det räcker förstås inte att en och annan medlem tar lätt på någon princip eller tillfälligt brister i omdöme. Men när Svenska PEN:s styrelse inte förmår avgöra huruvida personer, som visar förståelse för dödsdomar mot “hädande” författare och massakrer på kinesiska studenter, är värdiga medlemskapet, då är det dags att begrava medlemskortet i någon byrålåda. Det är nämligen bara en tidsfråga innan det upphör att väcka förtroende hos förtryckta. Hur skall en förföljd kinesisk eller iransk författare hädanefter kunna lita på att den svenske PEN-medlemmen är hans allierade och inte vän till regimen? Att han verkligen vidarebefordrar det viktiga brevet, inte förvränger innebörden i det han hört eller rent av tjallar för polisen? 

För starka ord? Tänk då efter. Författare arbetar med språket och de vet därför mycket väl vad orden betyder. Alltså har man rätt att ta en författare på orden. Den som säger sig måna så starkt om den kinesiska diktaturens stabilitet att han bejakar massaker på obeväpnade ungdomar, (som han menar hotar landets enhet), måste i konsekvensens namn se ännu lättare på om demonstranterna buras in i stället. Det vore i hans ögon rent av en välgärning. Så varför skulle han inte medverka till det? 

Det kanske låter för hypotetiskt i Stockholm, men det är en praktisk fråga som kinesiska eller iranska demokrater lär tvingas ställa sig hädanefter, när någon visar en PEN-legitimation utställd i Sverige. Och därmed har deras eländiga tillvaro blivit än mer beskuren. Institutioner som de obetingat kan lita på blir färre. Jag tycker att det är orätt. PEN-klubben är inte i första hand till för att befordra trevnad och konfliktfritt umgänge i svenska författarkretsar. Den är till för att försvara individens rätt att kritisera makten. Därför är inte PEN-klubben helt voltairesk, om med detta menas att med samma glöd försvara rätten till alla yttranden oavsett deras innehåll. I PEN-Chartan förbinder sig tvärtom medlemmarna att motarbeta lögn, medveten desinformation och hatiska yttranden. Den som använder sin yttrandefrihet för att bekämpa densamma hos andra, och som finner det befogat att skjuta på individer som kritiserar makten, förnekar de värden som PEN kommit till för att försvara. Han kan inte tas på allvar när han fordrar att tolereras i namn av en rättighet som han frånkänner andra. Det är inte längre fråga om åsikter eller ståndpunkter utan om anständighet. Och anständigheten är personlig. Därför är det också illusoriskt att hoppas att den som bekämpar kinesiska studenters yttrandefrihet i egenskap av enskild författare skall framstå som trovärdig när han säger sig försvara den i egenskap av PEN-medlem. 

Och därför, om osäkerheten om den Svenska PEN-klubbens karaktär består, och klubbens styrelse inte låter medlemmarna avgöra den saken, lägger jag ifrån mig det gula kort som jag varit så stolt över. 

Maciej Zaremba

© Maciej Zaremba. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck, annan kopiering eller publicering är förbjudet utan tillstånd.