DN 2003-03-15

Tvångssteriliseringar är inte historia. De utförs i dag, på romer i det blivande EU- landet Slovakien. Sedan en besvärande rapport publicerades i Slovakien i januari har tvångssteriliserade kvinnor uppsökts och hotats av polisen, berättar Maciej Zaremba. 

År 1999 började sjuksköterskor på en finländsk flyktingförläggning att ana oråd. Varför bar så många kvinnliga asylsökande från Slovakien spår efter gynekologiska ingrepp? Somliga saknade äggstockar, andra hade fått äggledarna snöpta. Hur kunde det komma sig att flera av kvinnorna inte visste om det? 

Samtliga av de stympade kvinnorna var zigenerskor. Sköterskorna slog larm till Amnesty International. De kände förstås igen mönstret. Mellan mitten av trettio- och mitten av sjuttiotalet gällde i Finland, Sverige och övriga nordiska länder rashygieniska lagar ägnade att värna befolkningens “kvalitet” och minska statens utgifter för socialbidrag. I synnerhet i Norge blev omstreifer (resande, en folkgrupp besläktad med romer) utpekade som ett lägre stående folkslag och en särskild måltavla för tvångssteriliseringar. 

Innan Amnesty hann reagera avvisades de asylsökande raskt till Slovakien. De finländska myndigheterna ansåg nämligen att Slovakien var “en trygg stat” från vilken det i princip inte fanns skäl att fly. 

När Agáta skulle föda sitt barn fick hon veta att kejsarsnitt var av nöden. “När jag höll på att somna under narkosen kom en syster, tog min hand i sin och skrev någonting på ett papper… När de släppte ut mig från sjukhuset sade de att jag inte får flera barn.” 

Agáta kan varken läsa eller skriva, men har alltså under narkos undertecknat en begäran om sterilisering. Stela, som var bara nitton, fick veta mellan värkarna att hon skulle dö om hon inte skrev under. Hon skrev under. Det var på Levocasjukhuset i östra Slovakien. Sarlota födde i Bardejov. På vägen till operationssalen fick hon skriva sitt namn på ett blankt papper. Isabela från Drahòov var 18 år, skrev inte under något papper, förrän efteråt, då hon fick veta att det var gjort. Lujza från Rákos blev inte steriliserad, däremot slagen i ansiktet under förlossningen av läkaren på Louis Pasteur-sjukhuset. Alla är zigenerskor. 

Deras berättelser finns i en nyutkommen rapport från det slovakiska Center for Civil and Human Rights (CCHR) och det amerikanska Center for Reproductive Rights (CRR). Av 230 romkvinnor från östra Slovakien som intervjuades i höstas var 110 steriliserade, ingen av dem frivilligt, hävdar de. Det framgår att i motsats till “vita” kvinnor (en sköterskas språkbruk) förlöses zigenerskor närmast regelmässigt med kejsarsnitt, också när det inte föreligger medicinska indikationer för ingreppet. I somliga fall får de i sista stund ett papper att skriva på, i regel åtföljt av missledande information. “Det är lag på det”, “Du kan dö annars.” I andra fall sker operationen utan deras vetskap. CRR:s forskare har funnit förfalskade patientjournaler, där kvinnor som aldrig tillfrågats, påstås ha begärt ingreppet. 

Alltsammans är kriminellt enligt internationell och även slovakisk lag. Hittills har regeringen i Bratislava förnekat all kännedom om övergreppen. Men under rubriken “Hållbar utveckling” kungör till exempel hälsoministeriet: “om vi inte lyckas modifiera… (rombefolkningens) fortplantning kommer andelen olämpliga (non-qualified) och handikappade att öka…” 

Sedan rapporten publicerats i januari lovade dock regeringen att låta polisen undersöka saken. Som en första åtgärd fick romkvinnor besök av konstaplar som hotade med fängelse ifall de upprepar inför åklagare vad de berättat för CRR. Om tvångssteriliseringar, men också om rassegregering på landets sjukhus. (Den senare vitsordas dock frejdigt av personalen själv. Det är av respekt för “de vita kvinnornas rättigheter”, berättar till exempel chefgynekologen Dusan Fric i Kosice, som man lägger zigenarkvinnor i särskilda rum.) 

Hur fick polisen reda på vilka kvinnor som de skulle hota? De fick uppgifterna från sjukhusen, berättar Barbora Bukovska från CCHR. 

Hennes organisation överväger att kräva EU-sanktioner mot kandidatlandet Slovakien. Enligt internationell lag sorterar tvångssteriliseringar riktade mot en etnisk grupp “med avsikt att helt eller delvis utplåna den” under artikeln “folkmord”. I regel vägrar sjukhusen att lämna ut patienternas journaler. Men de få som Barbora Bukovska lyckats få ut var alla märkta med bokstaven R. 

Romkvinnorna i Slovakien lär vara den mest rättslösa gruppen i Europa, utsatta för både rasism och detta speciella våld mot kvinnokroppen. Sveriges regering är som bekant Europas mest feministiska, och säger sig därtill ha ett särskilt ansvar för minnet av Förintelsen, som man vårdar genom broschyrer och seminarier. Så långt kosmetika. Och praktiken? I oktober i fjol fastslog regeringen, trots Amnestys protester, att Slovakien är ett “säkert ursprungsland”. Det betyder att asylansökningar därifrån behandlas a priori som “uppenbart ogrundade”. 

Maciej Zaremba

© Maciej Zaremba. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck, annan kopiering eller publicering är förbjudet utan tillstånd.