DN 1998-06-19
Minister Pierre Schori svarade på denna artikel:
Maciej Zarembas krönika på DN Kultur den 16 juni innehåller två grova osanningar. Sverige har inte något avtal med Tudjman i Kroatien. Vi betalar inte heller för att medborgare med kroatiska pass – bosnienkroater eller andra – ska få återvända till Kroatien. Zarembas påståenden om avtal och “Kopfgeld” saknar fullständigt grund och får mig att undra hur författaren arbetar med källkritik.
Som läsare har vi lärt oss att inte förvänta oss nyanser från Zaremba.
Sverige har under Bosnien-kriget tagit emot och givit permanent uppehållstillstånd till sammanlagt cirka 90 000 flyktingar från forna Jugoslavien. Det motsvarar 1 procent av vår befolkning. Vi har också följt FN:s flyktingkommissaries rekommendation att inte återsända någon till Bosnien som inte kan återvända i trygghet till sin egen hemort. Vi har hållit fast vid den politiken – i motsats till flera andra länder i Europa.
Efter praxisbeslut av regeringen och Utlänningsnämnden har det stora flertalet bosnienkroater vid det här laget fått uppehållstillstånd i Sverige. Det gäller familjer där barnen fått en stark anknytning till det svenska samhället, enskilda och makar i blandäktenskap som haft särskilt svåra upplevelser under kriget och fall där starka individuella humanitära skäl funnits.
Bosnienkroaterna skiljer sig från andra flyktingar från Bosnien genom att de är medborgare i Kroatien. Deras medborgarskap respekteras där och Kroatien tar, utan att ställa andra krav, emot personer som kan styrka sitt medborgarskap. Över hela processen vakar UNHCR, berörda ambassader och olika frivilligorganisationer.
Det internationella samfundet har liksom Sverige krävt att Kroatien ska leva upp till principerna i Dayton-avtalet och respektera mänskliga rättigheter. Kroatien har tagits upp som medlem i Europarådet. Det var förenat med stora förväntningar om en målmedveten utveckling mot demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Man har bland annat – vilket varit viktigt för oss – avskaffat den lag som gjorde det möjligt att temporärt placera återvändande kroater i fördrivna serbers egendom.
Ett ganska stort antal serber har också i princip fått godkännande för att kunna återvända till sina hem i Slavonien och Krajina. Ännu är det dock få som i praktiken kunnat forcera byråkratiska hinder och som haft modet att trotsa en trilskande och många gånger saboterande omgivning. Under den gångna våren har kritiken mot Tudjmans regering varit stark för dess uppenbara ovilja till försoning och att underlätta mer allmänt flyktingåtervändande till exempel till Krajina.
Utlänningsnämnden fortsätter nu att avgöra ärenden fall för fall för de bosnienkroater som ännu inte fått slutgiltiga beslut och för dem som lämnat in nya ansökningar. Några skyddsbehov i Genèvekonventionens mening finns enligt UNHCR inte för gruppen. De humanitära skälen får dock självklart ökad tyngd allt eftersom tiden går. Utlänningsnämnden följer noga situationen i Kroatien och har gjort en förnyad förfrågan till ambassaden i Zagreb om läget i landet mot bakgrund av den senaste tidens rapporter om ökande problem kring flyktingåtervändandet.
Pierre Schori