Strax före valet begärde en svensk kommunpolitiker att polisen skulle avhysa franska romer. Le Monde rapporterade men svenska riksmedier teg. Inför romerna har vi varit Sverigedemokrater länge.

 

När bara tolv dagar återstod till valet ringde kommunalrådet till lokaltidningen. Det var en nyhet han ville få ut. Nämligen att han bett polisen avhysa en grupp fransmän som ställt sina dyra husvagnar på kommunens parkering. Nej, de har inte begått något brott eller stört ordningen. Men de var romer. (Elegant klädda och välbeställda, av pressbilderna att döma.) Kommunalrådet Göran Dahlström var angelägen om att det skulle framgå att det inte var fråga om att flytta husvagnarna till en annan parkering. Polisen ska avhysa dem från kommunen. Jag vill inte att de ska vara i Katrineholm, de ska åka vidare. Detta blev huvudnyheten i Katrineholms-Kuriren den 8 september.

Kommunalrådet visste förstås att hans begäran stred mot lagen. Det är inte möjligt att utestänga människor av en viss ras från en svensk kommun. Men Göran Dahlström fick den uppmärksamhet han sökte. Kommentarerna i Kuriren slog rekord och han framstod som handlingskraftig. Särskilt som fransmännen gav sig av, skrämda av uppståndelsen samt (enligt uppgifter i P4 Sörmland), även av polisen. Vilket satte Katrineholm på världskartan. Händelsen blev en nyhet i Le Monde.

Men i de svenska riksmedierna blev det knappt en notis. Hur ska det förklaras? Nyhetsvärdet borde vara högt: hövdingen i landets mesta S-kommun utfärdar order med rasistisk innebörd, samtidigt som hans parti går till val som bålverk mot rasism.

Låt oss byta ut folkslaget. Vad hade hänt om Göran Dahlström en vecka före valet deklarerat att judar eller danskar på genomresa inte var välkomna i hans kommun? Skickat polisen på dem? Jag kan svära på att riksmedierna hade rusat till Katrineholm och därefter till Övre Torp för att höra vad Göran Persson hade att säga om sin efterträdare.

Ett gott sätt att mäta styrkan av fördomar mot ett folk är att kolla vad skit som kan sägas om dem i de finare salongerna utan att någon reagerar. Så låt oss ta ett grövre exempel. Senast i våras skrev jag om fem medlemmar av den romska familjen Grönfors i Vojakkala, som jag hävdade blivit felaktigt dömda för ett överfall på en före detta granne. Det hörde till historien att denna familj i nästan två decennier utmålats som nidingar av lokalpressen. Spelreglerna var inte de normala: tidningar kontrollerade inte om det som påstods om romerna var sant. Man publicerade. Sedan fick romerna välja själva om de ville kommentera eller inte.

Det kan vara lärorikt att titta närmare på hur det gick till.

Den 24 augusti 1996 påstod till exempel en person i Norrländska Socialdemokraten att fadern i den romska familjen dömts för mord. Det var osant, alltså grovt förtal. Men NSD införde ingen dementi. Någon dag senare stod det i stället att uppgiften inte gått att få bekräftad. Det var således upp till Grönfors att bevisa att han ingen dräpt.

Hur många etniska svenskar har tvingats skaffa intyg från Rikspolisstyrelsen för att slippa hängas ut som mördare? Det tvingades Grönfors göra. Men inte ens det hjälpte. Tidningen (denna gång Haparandabladet) skrev inte att uppgifterna i NSD var osanna. Man överlät till Grönfors att påstå det. Som ett slags partsinlaga.

Men därmed var inte denna skandal över.

Den som tvivlar på att romer går fredlösa bör googla”grönfors larsson dråp”. Det leder till Publicistklubben, här den fina salongen. I tolv månader har dess hemsida, som enligt stadgarna vårdar yrkets ansvar, torgfört samma giftiga lögn som Grönfors trodde sig ha gendrivit femton år tidigare: att fadern i familjen är dömd för dråp. Hur vet man det? Jo, PK-medlemmen Dan Larsson har hört det, skriver han. I Piteå. Från någon vars namn han glömt. Och Publicistklubben låter det stå.

Jag drar upp detta för att övertyga Fredrik Reinfeldt. I somras publicerades ”Romers rätt”, Maria Leissners betänkande om hur svenska romer genom tiderna misshandlats av myndigheter (SOU 2010:55). Det mynnar ut i förslaget om en sanningskommission för att kartlägga oförrätterna. (Jag noterar att utredarna finner rättvisans behandling av familjen Grönfors värd en särskild granskning.)

Statsministern har låtit förstå att en sådan kommission inte behövs. Hur tänker han? Är Moderaterna redan så förklokade att de inte ens uppfattar det historiska i Socialdemokraternas ja till kommissionen? Det var ju under Per Albin Hansson och Tage Erlander som staten övervägde att sterilisera bort zigenarna. Det vet Mona Sahlin, så det är aningen storslaget att hon inte ryggar för en sådan granskning.

Jag är rädd att somliga missförstår meningen med sanningskommissioner. Det är inte att nationen skall bekänna sina synder i första hand. Det är att vi ska förstå varför romer misstror oss andra så till den grad att de själva framstår som opålitliga. Familjen Grönfors berättar att när ett brott begåtts i närheten ser de till att skaffa alibi för den dagen. Äkta eller falskt – det kvittar.

En sådan ond spiral kan bara brytas när majoriteten erkänt att romerna har anledning till sin misstro. Hur många vet att Sverige in på 60-talet höll sig med raslagar som stängde ute romer från vallokaler och skolor? Först bestämdes (1921, i ett inofficiellt tillägg till ordningsstadgan) att zigenare och tattare inte fick stanna längre än tre veckor på samma ort. Alltså tvingas de driva omkring – och utan mantalsskrivning kan de varken gå i skola eller rösta. Därefter fastslogs (på 40-talet) att folk som drev omkring var mindervärdiga eller asociala och kunde berövas sina barn eller steriliseras mot sin vilja.

Ska man bekämpa xenofobin bör man börja vid roten. Det finns i Sverige ingen tradition av fientlighet mot muslimer. De fördomar som nu växer är nya och mest uppvispade av världsläget och av politiska krafter. Därför är de ytliga och kortlivade. Sverigedemokraterna får ligga i för att hålla rädslorna vid liv. Inte ens Zlatan lämnar de i fred. Men om zigenare – knappt ett ord. Behövs inte, förstås. Där har vi varit Sverigedemokrater långt innan Jimmie Åkesson blev född.

Maciej Zaremba

P.S.

Fick kommunalrådet utdelning för sin aktion? Svårt att säga. (S) förlorade två mandat till de gröna och två till SD, troligen väljare som ratade kopian för originalet. Men makten, det dyraste av allt, har Göran Dahlström kvar, med stöd av Moderaterna. Ni som är mörkhåriga och drar på en husvagn – tag vägen via Flen.