Category: Dagens Nyheter (Page 1 of 23)

DN 2021-03-25

I stället för att försvara sitt anseende väljer både Irene Svenonius och Kry att tala om annat. Av detta kan var och en dra sina slutsatser.  Svenonius tid vid makten ställer frågan om läkarens funktion i samhället på sin spets. 

Man siktar på ansvaret och träffar i svamp.

Jag trodde att finansborgarrådet Irene Svenonius (DN 22/3) och direktörerna för Kry AB (DN 21/3) skulle gå i svaromål. Om inte annat så för att försvara sitt anseende.

Det framgick av min artikel att nätläkarbolagens expansion byggde på att de genom åren fick över en miljard skattekronor för läkarbesök som inte ägt rum. I vart fall inte där de enligt fakturan påstods ha ägt rum. Där framgick vidare att Irene Svenonius, som tillskyndat Krys etablering i Stockholm, inte ingrep när Kry lurade patienter att lista sig hos företaget.

”Att lura” är ett starkt ord. Jag använde också ”svindel”. Men Krys direktörer invänder inte mot ordvalet. Inte heller försöker de motsäga min diagnos att för deras företag är pengarna målet och patienten medlet. De vill bara helst tala om annat. Nämligen hur nöjda patienter de har.

Samma sak med Irene Svenonius. Hon har inget att svara på min fråga varför hon lät svindeln pågå. Också hon vill helst tala om annat. Nämligen fördelar med nätläkare.

Av detta kan var och en dra sina slutsatser.

I övrigt tycks Irene Svenonius ha misstolkat min artikel. Hon vill ha det till att jag misstror företag som Kry eftersom jag är skeptiskt till det digitala och ännu mer till det vinstgivande inom vården. Det är inte vad jag skrivit.

(Men på sätt och vis jag förstår henne. Hon är politiker och van att måla bilder av motståndare som folk känner igen. Och vanan kan, som vi vet, blir vår andra natur. Tills man inte längre förstår vad man läser.)

Jag finner det utmärkt att en mamma numer kan ringa mitt i natten, få läkarråd och slipper dra med barnet till akuten. Liksom att en skör tonåring kan komma fram hos psykolog. Det är inte det som är problemet. Det är att Svenonius överlämnat dessa tjänster på bolag som vill ha maximalt med sådana samtal.

Där går den skarpa gränsen mellan läkare och handlare i nöd. Mellan läkaren som blir glad när hans patienter inte ringer – och chefen för nätdoktorn som blir förfärad och skäller ut marknadsavdelningen. Med andra ord: mellan seriös och kommersiell sjukvård.

Jag förstår att Svenonius inte vill diskutera denna skillnad. Inte med ett ord berör hon mina argument för varför vårdyrkena inte lämpar sig för kommersialisering.

Det kan ju hända att jag inte gjorde mig förstådd. Vi kanske inte delar språk? ”Kommersiellt” tycks faktiskt för Svenonius vare ett rent sakligt ord, utan laddning och bismak. Samma sak som ”privat” i motsats till ”statlig”.

Vad ska jag då använda för ord för att få henne att förstå varför hennes sköna dröm är en mardröm för andra?

Kanske en bild i stället.

En vanlig dag på jobbet hos nätläkarbolaget. Tolv minuter per patient, inklusive dokumentation. Tar det längre tid får doktorn räkna med färre arbetspass à 800 kronor timmen. Patienterna står i kö eftersom det är helt gratis att tala med läkare. Regionen betalar. De flesta vill bara ha sina recept förlängda. Det hade de kunnat göra via 1177, säger min källa, men de vet inte om det eller orkar inte vänta till morgonen. Nu blir det i stället en faktura på 500 kronor till regionen för varje receptsamtal. I fjol förlängde detta bolag över hundratusen recept på det sättet.

Förstår jag det rätt, frågar jag, att bolaget lyckas ta betalt för något som 1177 tillhandahåller gratis? ”Javisst, det är hela affärsidén. Annat än att hantera recept hinner man knappast med på tolv minuter.”

Förra året fakturerade nätläkarbolagen nära en miljard för 2,1 miljoner besök. Hälften av dessa gällde hantering av recept.

Är Irene Svenonius i god tro när hon hävdar att vi tack vare digitaliseringen redan ”står på tröskeln till en ny och bättre vård”? Kanske. Om hon med ”ny och bättre” inte menar något medicinskt.

Irene Svenonius gör ingen hemlighet av sitt projekt. Det digitala ska bli den hävstång som bryter upp motståndet mot kommersiell sjukvård, på samma sätt som parabolantenner en gång i tiden (gud ske lov) knäckte tv-monopolet. När vi upptäckt att vi på torget snabbt kan få den vård vi vill, kommer vi kräva att själva få använda våra skattepengar. Till en privat sjukförsäkring, till exempel.

Hon citerar sin förebild Jan Stenbeck: ”Politik slår ekonomi. Men teknik slår politik.”

Så kan bara den tänka som vet mycket lite om vad läkarna gör på jobbet. I det här fallet deras arbetsgivare.

En läsare undrar när han får besiktiga kärran digitalt. För om Svenonius menar att det går med sjuka måste det förstås också gå med bilar. (Tack, Per-Anders Staav för den ingången.)

Se där, också en bil måste perkuteras för att få fram diagnosen. Visst, teknik slår politik. Men naturen slår tekniken. Därför förblir Svenonius nya medicin en hägring i öknen. Om vi inte låter den bli till en mardröm.

Naturen sätter en gräns för vad vi kan finna med bara två sinnen. Därför kan så få diagnoser ställas på distans. Inte pneumoni, halsfluss, tonsillit, inte ens urinvägsinfektion. För att inte tala om sjukdomar i skelett och leder – för då måste det sträckas och klämmas. En god nätdoktor går dessutom ständigt rädd för att ha missat ett akut tillstånd. Här skrev hon ut en salva mot klåda, ty något mera klagade inte Karlsson på. Men om de varit i samma rum hade hon inte kunnat låta bli märka hans gulnade ögonvitor, tecken på leversvikt.

Detta får också bli mitt svar till Kry-direktörerna Johannes Schildt och Erik Hjelmstedt, som finner det nedlåtande av mig att skriva ”nätläkare” om deras doktorer: ”De är läkare, punkt.”

Visst, de har ett stetoskop hängande om halsen. Men vad ska de med det till? Det behövs ett ord för medicinare som bara kan använda en del av sitt kunnande. Läkare med förhinder?

Kry AB menar att beviset på deras välgärning är nöjda patienter. Klart att de är nöjda. Det skulle alla bli av ett snabbt besked att åkomman inte är allvarlig. Det är ju vad de flesta nätpatienter får höra, med all rätt. De med mera krävande besvär söker sig inte till nätdoktorn eller hänvisas vidare.

Missförstå mig inte. Jag tvivlar inte på att nätläkarna fyller ett visst behov (som Svenonius förvaltning borde ha fyllt). Men hur stort det är får vi först veta när de hindrats från att manipulera faktureringar och börjat betalas efter färdighet: som läkare med förhinder. Gränsen för den medicinska nytta de kan göra har de uppenbarligen passerat. Därav de pockande reklamkampanjerna.

En läsare skriver att han varit positiv till nätläkare tills Kry erbjöd tid hos psykolog för den som känner sig osäker när hen ska hålla tal på bröllop. En annan säger att han mår sämre sedan han blivit tvångsansluten till Kry. (Han följde med på köpet när Kry tog över hans vårdcentral vid Hornstull.) För nu bombarderas han varje vecka med förslag på vad han skulle kunna lida av. Svullnar ansiktet? Hur går kissandet? Torr i munnen kanske? Svettningar? Det kan vara tokofobi. Vi har psykologer som kan hjälpa.

Mannen blir lättad av att i vart fall slippa tokofobin, som han inte visste fanns. Han har aldrig varit rädd för att bli gravid.

Irene Svenonius tre år vid makten har ställt en fråga på sin spets.

Läkaren får inte låta sig påverkas av otillbörligt förvärvsbegär och inte utföra annan undersökning och behandling än vad som är medicinskt motiverat. Ersättningen ska anpassas efter prestationens art och omfattning. Och vidare: Läkaren ska avhålla sig från påträngande marknadsföring, står i de etiska reglerna.

Detta har varit ryggraden i läkarens hållning ett par hundra år. Jag vill mena att det har tjänat oss väl.

Irene Svenonius har med hjälp av skattepengar gynnat bolag som tubbar läkare till att svika dessa regler.

Då är det tid att säga öppet vad man vill. Det finns inget värre än smygande reformer som inte kan göras ogjorda. Om Svenonius parti anser att dessa regler står i vägen för framsteget, kräv då att de avskaffas – och ta debatten. Gör det på valplakaten, så att nationen fattar att vi väljer väg. Men om moderaterna inte tycker så, då är det dags att antyda för Irene Svenonius att hon valt fel parti.

Maciej Zaremba

© Maciej Zaremba. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck, annan kopiering eller publicering är förbjudet utan tillstånd.

DN 2021-02-19 

För de nya nätläkarbolagen är skattepengen målet – och patienten medlet. Entreprenörerna har utnyttjat svagheter i systemet, och ett ord från Irene Svenonius (M) hade kunnat sätta stopp för bluffen. Varför har hon låtit det fortgå? 

Jag skriver eftersom jag önskar att Irene Svenonius tänker om.

Det kan jag önska många politiker. Men ingen har så mycket makt som hon. Vill det sig illa kan vad hon tänker och vad hon tror avgöra hur jag dör.

Två månader före pandemins utbrott gav hon ut en bok: ”Jag vill avskaffa mig själv”. Då hade hon i tre år varit ordförande i Region Stockholm och därmed högst ansvarig för vården i länet. Svenonius var mycket stolt över sin gärning, och allra mest över att trots motstånd ha fått in nätläkarna i systemet. Stockholm har kommit längst i att ge patienter friheten att välja bland entreprenörer på en marknad. När de vill och var de vill. ”Vi har visat att politik gör skillnad.”

Så skrev hon alltså 2019. Skulle hon skriva så i dag?

Stockholm våren 2020 är en obegriplig plats. Eller borde jag skriva ”obscen”? Likbilar från äldreboenden, där ingen doktor satt sin fot på flera månader, passerar annonsbilder på uppspelta läkare som med mäklarleenden lovar att när som helst åtgärda mitt minsta besvär.

Så blir året ett dubbelt märkesår i svensk medicinhistoria: Året då landet inte förmådde ge sina sköraste den vård de behövde. Året då läkare för första gången i masskala bjöd ut sig på reklampelarna, intill handlare i läppstift och damunderkläder.

Ja, politik gör skillnad.

Det är mars 2020. Pandemin har exploderat. Inom två dagar fattar Svenonius förvaltning två beslut. Det första begränsar de sköraste patienternas rätt till vård. Det är de ökända ”styrande regelverken”, sedermera utdömda av coronakommissionen. Det andra beslutet är en gåva till de privata nätläkarbolagen: nystartade mottagningar får 50 procent högre ersättning än befintliga vårdcentraler.

Det kostar pengar att tapetsera Sverige med bilder på leende läkare. Under första pandemihalvåret spenderar Kry 100 miljoner på reklam. Mer än vad läkarvården på Stockholms alla äldreboenden får kosta under samma tid. Det är befogat att jämföra, det är samma budget. Reklamen är en inteckning i framtida skatter, pengar som Kry räknar med att få tillbaka när kunderna strömmat till.

Också detta bidrar till att göra 2020 historiskt. Så länge jag kan minnas har vi fått höra att vi ska hålla skatten nere och inte söka vård i onödan. Nu ska vi själva betala för att lockas att konsumera mera.

Jag anar vad Irene Svenonius tänker svara, jag har ju läst hennes bok. Att en entreprenör måste få göra reklam för sig. Att hundra miljoner är ingenting mot de miljarder som man vinner när tröga vårdcentraler ersatts av kundmedvetna entreprenörer som nätläkarbolagen Kry, Min doktor med flera. I hennes vision är snart det mesta av vården digitalt, vi har återtagit makten över våra skattepengar och spenderar dem hos den vi vill, på ”den vård vi behöver eller vill ha” (min kursivering). Köerna är ett minne från forntiden och Sverige exporterar sjukvård. Varför, frågar hon retoriskt, köar vi till operation men inte efter vetemjöl? Är det inte uppenbart att marknaden är bättre än politiken på att tillfredsställa behov? Är det inte vanligt sunt förnuft?

Tänker man så, blir det logiskt att låta också vårdupplysningen skötas av försäljare. För Svenonius var beslutet att låta Kry ta över 1177 så oproblematiskt att det kunde tas av en kamrer.

Nu blev det inte av. Det blev rabalder och motstånd. Synbarligen oväntat för Svenonius (men inte för mig) kom det också från hennes egna led, borgerligheten.

Jag fruktar att Irene Svenonius inte förstår vad det var som hände. Det framgår av hennes bok att det bara är folk med grumliga motiv som är kritiska till nätläkarbolagen: Frånkörda konkurrenter är det av egenintresse, en del läkare av teknikrädsla och högfärd, de oupplysta för att de är ”rädda för det nya”, och folk till vänster för att de är till vänster. I en drabbande passage liknar hon oss alla vid ljusfabrikanter som vill att politiken ska ingripa mot solen. Som genom att lysa gratis sänker efterfrågan på deras produkter.

”På samma sätt finns det idag delar av den stora och etablerade sjukvårdssektorn (…) som vill ha skydd (…) mot nya sätt att bedriva hälso- och sjukvård.” Ja, det är nätläkarbolagen som är solen på hennes himlavalv.

Jag tvivlar inte på att Irene Svenonius vill väl. Men hon tror galet.

Det är inget större fel på hennes inventering av vårdens funktionshinder: från oberäknelig detaljstyrning till den bisarra ordningen med tjugoen regioner med var sin politik, jäsande byråkrati och obrukbart journalsystem.

Men hon tror alltså att läkare och sköterska är yrken som andra. Så för att komma till sin rätt och göra störst nytta måste vårdfolket släppas ut på marknaden. (Eller snarare släpas ut, då många tycks ovilliga.) Det är nämligen endast där, mellan fritt konkurrerande entreprenörer, som patientens behov äntligen hamnar i centrum.

Först tror man att man läst fel eller missat någon sida. Man läser om. Ser hon verkligen ingen väsensskillnad mellan läkare och frisör, sjukhus och bilfabrik? Nej, faktiskt inte.

”Till den som nu invänder att människor inte är bilar och att man inte kan jämföra fordonstillverkning med sjukvårdsproduktion säger jag: det kan man visst … Konkurrens, fri etableringsrätt och frihet att välja för den enskilde har samma positiva inverkan överallt.”

Nej, bästa Irene Svenonius. Inte överallt. Samma mekanism som sporrar den ene kan korrumpera den andre.

Jag ska strax förklara vad jag menar. Men jag förstår av hennes bok att Svenonius är allergisk mot vissa argument. Hennes bildningstid inföll på 80-talet, då svensk socialdemokrati var som sämst. Redan utarmad på idéer, men fortfarande maktfullkomlig, statskramande, föraktfull mot entreprenörerna och även mot rättsstaten. ”Jämlikhet” skorrar nog för henne av monopol och nivellering, ”vård efter behov” av förmynderi. Jag ska ta hänsyn till hennes problem. Här ska det endast åberopas tankar ur den liberala lådan.

”Människan lever i två världar”, skrev en berömd tänkare. Den lilla och den stora världen. Å ena sidan släkten, vännerna och jaktlaget, å den andra marknaden och byråkratierna.

Det som passar sig i den ena är helt fel i den andra. I den lilla världen gäller empati, altruism, plikt, samarbete, solidaritet. I den stora råder konkurrens, meritordning, egennytta och profit. Tar man inte för sig i affärer blir man inte gammal på torget. Där får man rentav luras inom vissa gränser, det hör till spelreglerna. (Det är nog därför som man ogärna gör affärer med svågern.) Samma beteende som prisas på marknaden skämmer ut i den lilla världen. Man är smart som slitit åt sig den sista skjortan på rean, men en gris om det gällde den sista kakan på barnkalaset.

Jag ber Svenonius notera att också de mest hårdföra bland entreprenörer håller på denna gräns. ”We don’t discuss business at the table”, morrar den unge Corleone i ”Gudfadern” till sin oborstade svåger.

Villkoret för ett civiliserat samhälle tycks vara att dessa två världar förblir åtskilda. Vi kallar det ”svågerpolitik” när den lilla världens lojaliteter besudlar den stora. Och människor som behandlar sina vänner som kunder i affären kallar vi psykopater.

Det är självklarheter jag berättar. Men det tycks behövas.

(Det intressanta är ett denna dikotomi inte är symmetrisk. Vi utvidgar gärna det personliga, så länge det är på våra villkor. Det är trevligt att som stammis skaka hand med krögaren. Men vi reser ragg när det motsatta inträffar, när det anonyma tränger sig in i det privata. Jag vill tro att också Svenonius purknar till när en okänd krämare vid nio på kvällen gurglar i telefonen: ”Hej Irene, mår du bra? Var köper du din el?” Eller blir hon glad över att entreprenörskapet är uppe och gnor?)

Och nu till min fråga till Irene Svenonius. Vi är säkert överens om vilken moral som gäller när vi köper bil. Men vilken moral gäller när vi på vårdcentralen drar ner byxorna? Berättar om självmordstankar? Är vi och doktorn just då i den stora eller i den lilla världen? På marknaden eller i hemmet?

Av det triviala faktum att också läkaren måste leva och därför tar betalt bör man inte dra slutsatsen att hen finns på marknaden.

I själva verket har läkarprofessionen sedan länge hållit avstånd till torget. Av uppenbara skäl. Skor och bilar kan vi shoppa när lusten faller på. Läkare är den enda vars tjänster vi bara behöver i nöd. Nöden lämpar sig illa för pockande marknadsföring, för då kan folk börja tro att man vill ha mera av den. Och det vore illa, ty av alla yrken är läkarens mest beroende av förtroendet. Vi kan leva med insikten att bilhandlaren vill pracka på oss en skrothög. Men världen skulle rasa om vi misstänkte att den som karvar i vår mage inte vill oss väl.

Tänk efter, Irene Svenonius. Betraktar inte också du vårdyrkena med måttstockar från den lilla världen? Sjuksköterskor har förvisso rätt att strejka. Men bör de bruka den lika fritt som busschaufförer?

Ingen förebrår en sminkfabrikör som blandat till en pasta som avlägsnar rynkor, för att hen håller receptet hemligt och blir miljardär på kuppen. Men jag tror att du skulle fördöma en doktor som upptäckt att en viss hostmedicin biter också på cancer, höll tyst om saken, öppnade eget i Dubai och cashade in. Det är ju allas bästa som är din måttstock, inte bara oljeschejkernas. Men då får du också medge att på vårdens marknad är konkurrensen aldrig riktigt fri. Den hämmas av förväntan av, ja, faktiskt – solidaritet.

Smaka på uttrycket kommersiell läkare. Om du hade rätt skulle det låta fint. Se där, en doktor som står på tå för sina patienter. Så varför låter det livsfarligt? Språket måste ha reserverat ordet för de som inte är så noga med vad de kränger, bara det går åt. Tydligen i motsats till de som bara säljer sådant som de själva funnit gott.

Svenonius misstag består i tron att marknaden lyder under samma regler överallt. Och då kan man förstås tillämpa mekanismer som gjort Toyota framgångsrik på 1177. Men i verkligheten är konkurrensen på många områden nyttig och effektiv bara så länge den hämmas av osynliga gränser. Av sådant som pliktkänsla, yrkesheder, sanningskrav, men också idéer som kall, tjänande och skråtraditioner.

Irene Svenonius tänker inte i dylika banor. Därför gick hon över gränsen. För att hon inte visste att det fanns en gräns?

Kanske är min tro på yrkesmoral väl idealistisk. Men jag vill tro att det var den som hittills hindrat privata vårdgivare från rent marknadsbeteende. De vårdkoncerner som dök upp på 2000-talet var ofta uppståndna ur skrået och fick överta en personal med en kollektiv idé om sina plikter. Inbegripet lex Maria och annan tung barlast. Så även när de önskat detta (och jag har sett exempel), var det svårt för bolagscheferna att få läkarna att tänka mera på profiten och mindre på plikten, (för att travestera Göran Rosenberg). För de allra flesta fortsatte nog patienterna att vara målet, och pengarna medlet.

Kry är något helt annat. Det är skattepengen som är målet och patienten medlet.

Ingen av Krys grundare har bakgrund i vården. De är nätförsäljare. Av bland annat underkläder, smink, nätannonser, lånetips och nätspel för tonårsflickor. Själva upptakten till Krys kometkarriär är dock en innovation. Eller snarare en upptäckt. Inte en medicinsk eller teknisk utan – pekuniär.

Enligt Region Stockholms räkenskaper började året 2016 mängder av stockholmare insjukna i Jönköping och Tranås. Och märkligt nog sökte de nästan alla hjälp på samma vårdcentraler, Wetterhälsan i Jönköping och Läkarhuset i Tranås. Mellan 2016 och 2018 ökade antalet krassliga resande i Jönköping med 3.000 procent.

Hade det varit sant hade köerna av stockholmare ringlat ner till Vättern. Men det var inte sant. Det var ett registertrick – och själva grunden till nätläkarbolagens miljardintäkter.

De flesta stockholmare vet att om de råkar få grus i ögat i Malmö kommer de tas om hand av vården där. Inte lika många vet att Malmö kommer att skicka notan till Stockholm – och lägga på 100 eller rent av 200 procent. Det kallas ”utomlänsersättning”. En rimlig regel, tillkommen av omsorg om semesterorter. Vårdcentraler lever ju på mängden av sina fasta ”listade” patienter. Kommer det en mängd utsocknes – som det gör i Åre – räcker budgeten inte till.

Nätläkarbolagens framfart vilar på upptäckten att lagskrivarna inte förutsett att en dag kommer ett virtuellt möte mellan läkare och patient att jämställas med ett verkligt. Så om bolaget registrerar appen på en vårdcentral i Sörmland kan man ta flerdubbelt betalt för alla stockholmare som chattar med en doktor på andra sidan gatan, som om de hade fått behandling i Sörmland. Den lokala vårdcentralen får en viss procent som tack för att förmedla fakturan.

I sex år har nu regionerna fått betala feta överpriser för miljoner videosamtal som fakturerats som fysiska besök i ett annat län. Allt mindre visserligen, då regionerna i panik över läckande miljarder sänkt ”utomlänsersättningar” gång på gång. Men det banbrytande är budskapet från nätläkarbolagen: Det här är vår affärsmodell. Vi känner inget ansvar för vårdsystemet. Ser vi en chans att missbruka regelverket utan att få polisen på oss – kommer vi att ta den.

App-tricket blev bara en i raden av innovationer. När politikerna i Sörmland – i akt och mening att hjälpa sina fattigaste – sänkte patientavgiften till noll kronor, visade det sig genast att det var i just Sörmland som nätläkarna tog emot. Så nu blev det gratis för alla att chatta med en doktor. För deras landsting blev det desto dyrare: upp till 2.000 kronor gången. Året 2020 blev Stockholms nota för de fiktiva besöken i Sörmland 264 miljoner.

Nu visar det sig att en stor del av dessa aldrig borde debiterats. Dagens Medicin (10/3 2021) avslöjar att nätbolagen Kry, Doktor.se, Doktor 24 och Min doktor i åratal tagit betalt för besök som inte finns på prislistan.

Koden Z-719 står för ”rådgivning, ospecificerad” och får inte faktureras eftersom det inte står för en medicinsk åtgärd. Det är allt sådant som är gratis för regionen om man ringer 1177. Kanske en upplysning att snuva brukar gå över eller rådet att ta en Alvedon. Eller tvärtom, att patienten måste undersökas kliniskt, vilket skärmdoktorn inte klarar och måste hänvisa den sjuke till doktorn.

Bara under 2020 lyckades nätbolagen få betalt för 59.000 sådana besök, med Kry och Min doktor i topp med 13.000 vardera. Men i år blir det noll. Region Sörmland har granskat fakturor och vägrar att betala. Men de 20 miljoner som det kostat regionerna ids man inte återkräva. Och då har det fungerat, eller hur?

Jag tänker att det måste vara frustrerande att vara nätläkare. De flesta som verkligen är sjuka kan man inte hjälpa. Det är inte många diagnoser som kan ställas utan att klämma, lyssna eller ta prover. Men utan diagnos inga pengar från regionen. Kanske var det därför som nätdoktorer hos Kry och Min doktor under 2017 utvecklade helt nya förmågor. De kunde ställa diagnosen ”pneumoni” genom att titta på skärmen. Och skrev ut antibiotika. Tyvärr visade en granskning att varannan av patienterna inte led av pneumoni.

Så här långt har Kry bara utnyttjat systemets svagheter. Glappande regelverk, sega rutiner, tjugoen regioner som kan spelas ut mot varandra. Under pandemiåret kom turen till patienterna. Den som försökte förlänga sitt recept hos Kry möttes av beskedet att hen först måste lista sig hos företaget.  Det var inte sant. Vi kan få recept förlängda överallt. Men Krys innovatörer tänkte rätt: de flesta känner inte till sina rättigheter. Tricket fungerade. På en månad fick bolaget över 10.000 listade patienter. (Och samtidigt extra bidrag från regionen, 50 procent extra ersättning per besök, för att man hade så få listade patienter. Obegripligt? Inte alls. Tänkt innovativt. Du öppnar två vårdcentraler samtidigt. Listar de flesta patienter på den ena, styr besöken till den andra.)

Ett kritiskt ord från finansborgarrådet Irene Svenonius hade kunnat stoppa bluffen samma dag. Kry har knappast råd att trotsa sin sponsor. Men det ordet kom inte. ”Om nätläkarna utnyttjar kryphål ska de täppas till”, lät hon dock förstå två månader senare. ”Om”. Svenonius vet inte.

Det var larmet från lurade patienter som fick bolaget att ändra i appen. Så det ser faktiskt ut som att Svenonius valde att blunda för en svindel som råkade gynna hennes politiska projekt. Jag skulle bli lättad om hon kunde ge en annan förklaring till sin underlåtenhet.

En före detta Kry-läkare, Dr N, säger till mig att bolaget numera har stränga regler för utskrivning av antibiotika. ”De vet att de har ögonen på sig.” Hon var mycket nöjd med kollegiala genomgångar av journaler. ”Bättre än på många vårdcentraler.” Hon har ingenting emot entreprenörer inom vården, hon är själv en sådan. Och hon tycker att nätläkeriet, rätt hanterat, kan göra mycket nytta. Så varför slutade hon på Kry?

”För att jag inte vill vara med och dränera sjukvården på pengar.” Några få av patienterna, kanske 10 procent, var äldre personer från landsorten som blev tacksamma över att äntligen ha nått fram till en läkare. Men de flesta behövde ingen doktor. ”Det var förkylningar, litet magont, kanske hosta eller att det kliade någonstans. Hade de frågat mamma skulle hon säga att det snart går över. Men nu blev det en fet faktura till regionen.”

Ja, hon menar faktiskt ”mamma”. Dr N säger att de flesta av patienterna var unga storstadsbor. ”Ingen norrlänning och få vuxna skulle söka doktor för sådana bagateller.”

En studie från Jönköpings högskola (”Digitala vårdmöten med läkare”) bekräftar hennes intryck. 70 procent av patienterna hos nätläkarna är under 30. Det är den statistiskt sett friskaste åldersgruppen (mellan 21 och 30) som tycks ha störst behov av doktorn. De vanligaste diagnoserna är luftvägsinfektion, hudutslag och hosta. Nästan ingen hade först sökt hjälp hos 1177 (1,5 procent) och mycket få (3,6 procent) visade sig ha besvär som krävde fysisk undersökning. Verkligen sjukvård light. Själv tänker jag att troligen hade de flesta inte sökt läkare för sitt obehag, om inte denne kunde nås från soffan.

Detta måste, vid sidan om kryphålen i systemet, vara nätläkarbolagens viktigaste upptäckt. En hel generation, som i stället för att djärvt bränna sitt ljus i bägge ändar, ängsligt omhuldar sina vävnader medelst rätt kost, klippkort på gymmet och täta läkarkontakter. En helt ny vårdmarknad. Och så länge skatter räcker till – praktiskt taget obegränsad.

Jag läser en avväpnande uppriktig replik i en intervju med Krys vd Erik Hjelmstedt. ”Sky is the limit”, svarar han på frågan hur många nya patienter Kry kan ta emot. Så talar en entreprenör. Men så kan inte en medborgare tala, som har en trasig höft, ett barn med leukemi och en mamma på hemmet.

Och hur talar Irene Svenonius?

Jag skulle önska att hon stannar upp och tänker efter. Kanske försöker se det hela från de utländska spekulanternas perspektiv. Kry AB, som verkar i fem länder och går med förlust, värderas till 8 miljarder. I fjol investerade riskkapitalbolagen Index Ventures, Creandum och Accel 1,5 friska miljarder i bolaget.

Varför ser de en guldgruva i svenskarnas skattepengar? Och särskilt i dem som just Svenonius råder över? Om de läst hennes bok (det har de nog; man måste veta hur den tänker som har 100 miljarder att fördela), noterat hennes omfamning av Kry, barnatro på digitalisering samt visionen av vården som ett marknadstorg, måste de tycka att det är nästan för riskfritt för att vara sant. Det bästa av två världar: en nästan obegränsad marknad – och lagsäkrade intäkter.

Jag vet inte om jag lyckats övertyga Irene Svenonius om det föga liberala med kommersiell sjukvård. Hjälper det om jag nämner att det var hennes mentor som jag citerade i början? Ja, Friedrich Hayek, kapitalismens lysande banerförare. Som dock menade att om vi tillämpade marknadens regler på intima relationer, skulle vi krossa dessa. ”Vi måste alltså lära oss att leva i två sorters världar samtidigt.”

Kanske borde jag ha använt en annan strategi? Frågat om Moderaterna är bekväma med Svenonius visioner. Eller tagit till grövre argument. Som att ägarna till nätläkarbolagen snyltar på tilliten till vårdprofessioner – och missbrukar den. Hur kändes det för Krys personal när bolaget lurade patienter till listning? Om några år är kanske de digitala vårdarna borta från scenen, har gått i konkurs eller hittat en rikare åder. Men det moraliska priset för gästspelet lär en generation läkare få betala.

Maciej Zaremba

Irene Svenonius, liksom Kry-direktörerna Johannes Schildt ochErik Hjelmstedt, svarade på denna artikel. Nedan följer en replik på deras inlägg, som av upphovsrättsliga skäl inte kan publiceras här. För att ta del av dessa sök i DN-arkivet eller i Mediearkivet, https://www.retriever.se/tag/mediearkivet/

© Maciej Zaremba. Denna text är skyddad av lagen om upphovsrätt. Eftertryck, annan kopiering eller publicering är förbjudet utan tillstånd.