Nu söker Torsten jobb i Nice. Intervjun går utmärkt. Fransmännen tycker att de redan blivit vän med svensken, så de tar avsked på franskt vis.

Men när Torsten känner chefens läppar mot sin kind knuffar han bort honom, sliter en servett från bordet och börjar gnugga det påkyssta stället.

Häpnad och bestörtning. Nej, så ohyfsat folk vill man inte ha på företaget. Då anmäler Torsten firman för diskriminering. Det stod inte i annonsen att han skall behöva vänslas med män.

Vore jag hans advokat skulle jag hävda att Torsten inte velat såra någon. Han upplever faktiskt äckel när han blir kysst av en man. Det är så han blivit fostrad i Kalix. När hans kolleger insett detta kommer de inte att känna sig kränkta. I vart fall kan inte oviljan att hälsa på franskt vis utgöra skälig grund för särbehandling.

Så skulle jag plädera. Men hur skulle DN-kollegan Lena Andersson och SvD:s Sofia Nerbrand döma? Båda klandrar Stockholms tingsrätt, som fann att det var diskriminering när arbetsförmedlingen i Älmhult utestängde en man från praktiken för att han inte tog en kvinna i hand (DN 13/2, SvD 22/2).

De menar att mannens attityd kränker kvinnor. Gör den verkligen det? Om han menat att kvinnan är ett lägre väsen vars beröring skadar hans odödliga själ, då har Andersson och Nerbrand rätt. Han må gå arbetslös. Tolerans betyder inte grönt ljus för intoleransen.

Men när nu mannen tror, i likhet med en del muslimer, att män är födda med djuriska lustar, som hålls i schack genom att de aldrig vidrör en främmande kvinna, då kommer saken i en annan dager. Då är det inte förakt som hindrar handslaget. Det är rädslan. Samt en manssyn som denne muslim råkar dela med en del svenska feminister. Män är djur, remember?

Här invänder någon att jag glömt baksidan av denna moral, som skuldbelägger kvinnan för mannens vilda drifter, varför hon måste döljas och förburkas. Visst är det ett unket och hycklande drag i den kulturen. Det är bara det att vår man saknar makt att tvinga kvinnorna i Småland att skyla håret på det att hans begär inte skall väckas. Och skulle det väckas – so what? Damerna i Älmhult gör ändå som de vill.

Det är det som gör hela skillnaden. Hans sippa hälsningsmoral hör hemma i helt andra maktrelationer. Därför är den harmlös i Älmhult och bör behandlas därefter. Som en kuriositet. Som vår Torsten i Nice.

Maciej Zaremba